Idag är det prick en vecka sedan Stella och hennes sex danskompisar i hiphopgruppen Royals dansade hem ett guld på hiphop-EM i tyska Bremerhaven.

Det är ett av de starkaste och roligaste ögonblicken i livet och det var totalt ofattbart och helt fantastiskt!

All träning, alla förberedelser och fokus satt som ett smäck och det fanns ingenting de hade kunnat göra bättre i den där finalen och så får de dessutom vinna! Så himla kul och så himla värda det!!

Vill du se dansen och en helt underbar film från prisutdelningen kan du leta upp mig privat på Facebook för jag har gjort inläggen offentliga så det borde gå att se där även om vi inte är vänner 🙂

Det är verkligen värt några minuter att titta, helt underbart!

En av de värsta sakerna med att bli opererad måste ju ändå vara tvätten med medlet from hell, Descutan.

Man riktigt känner hur huden torkar ut och nästan krymper, håret blir strävt, torrt och börjar gnissla.

Först två tvättar kvällen innan och sen två tvättar på själva operationsdagen. Och dessutom får man inte smörja in sig efteråt heller, inte ens lite olja i håret. Hemskt!

Det var rena himmelriket att få göra en ordentlig hårinpackning morgonen efter! Jag lät den sitta i en halvtimme men känner att det nog behövs en till nästa gång jag tvättar håret för att det ska återgå någorlunda till normalt igen…

Okej, nu hände det igen. Livet kom verkligen emellan, dagarna gick och plötsligt var bloggen inte uppdaterad på ett tag igen, förlåt!

Jag ska bättra mig! Eftersom det är sommar nu så vågar jag inte lova nåt men med tanke på att min rörelseförmåga drastiskt har försämrats så kan jag inte skylla på att jag inte har tid till att uppdatera bloggen i alla fall. Just nu är nämligen tid det enda jag har…

Vi tar det från början.

För ca 2 år sedan, när jag bloggade för ELLE, hade jag ett jätteroligt samarbete med Adidas som gick ut på att vi skulle marknadsföra en ny löpsko för dem vilket innebar lyxen att få en löpcoach, personligt upplägg på träning och en tid att jaga på milen. I mitt fall var målet under 45 minuter.

Jag antog verkligen den här utmaningen och tränade massor helt efter mitt program för att nå målet.

Under de här månaderna skaffade jag mig ganska svåra förslitningsskador på mitt högra knä och året slutade med att jag inte kunde springa alls.

Sedan följde 1,5 år helt utan löpning, med sjukgymnastik, viloperioder, laserbehandlingar och allt annat tänkbart för att bli bättre.

Till slut när inget annat funkade fick jag göra magnetröntgen och läkaren kunde fastställa att jag hade en knäplica som behövde tas bort och en broskskada som de inte kunde se omfattningen på på röntgen och det krävdes operation.

I måndags var det dags. Innan operationen visste jag att det fanns tre olika scenarior för hur operationen skulle gå till och jag skulle inte få veta utgången förrän jag vaknat ur narkosen.

Ett av alternativen var ungefär hundra gånger värre än de andra två och det blev det så klart…

När jag blev väckt efter operationen fick jag veta att läkaren tagit bort min knäplica (btw den största plica han någonsin hade sett) , putsat på meniskern och gjort nåt som heter mikrofrakturering för att min kropp själv ska skapa nytt brosk på de skadade ställena.

Jag har en ortos (ett svart stort skydd som du ser på bilden nedan) på knät som ska sitta på dygnet runt i ca 8 veckor. Under tiden får foten aldrig nudda i marken vilket redan efter två dagar är superjobbigt men jag får en rullstol imorgon som nog kommer att underlätta mycket.

Efter att jag har klarat av de första 8 veckorna följer några veckors mer kryckande fast då får jag stödja lätt på benet, sjukgymnastik och hemmaträning.

Jag ska göra allt jag kan för att bli hel och ska följa läkarens råd till punkt och pricka så att jag blir bra så fort som möjligt och kan börja springa igen runt jul kanske.

Samma dag som jag opererade mig fick Jack äntligen bli av med sin ställning som fixerat hans rygg och nacke i 8 veckor. Det var ju i alla fall en väldigt bra sak den dagen 🙂

Och om Jack har lyckats stå ut med den där jobbiga grejen i 8 veckor utan att gnälla en enda gång så måste väl jag kunna fixa det här.

Hur det gick med målet att springa milen under 45 minuter förresten? Jag fixade det! 44 minuter och 18 sekunder kan jag numera stoltsera med 🙂

Idag har Jack och Stella haft skolavslutning och det efterlängtade sommarlovet är äntligen här!

Den här perioden är oftast busy för mig på jobbet och några år har det helt enkelt inte funkat för mig att tacka nej till jobb som har krockat med skolavslutningen men i år ville jag extra mycket vara på plats eftersom Jack slutade sexan och det var hans sista avslutning innan högstadiet.

Även i år krockade det med ett jobb jag väldigt gärna hade velat göra men jag kände verkligen hur rätt jag hade prioriterat när jag stod där med ögon översvämmade av tårar och njöt av att se alla glada barn 🙂

Nu sitter jag på tåget på väg till Stockholm igen. Imorgon blir det plåtning för Björn Borg och sen ska jag och Daniel ut och äta och fira att vi har varit gifta i fem år på fredag <3

Idag har jag varit på Klinike Stockholm och haft lashlift pop up. Superkul med superfina resultat!

Titta här bara:

Frida Fahrman var inte bara den vackraste bruden någonsin igår, hon doftade dessutom såååå gott!

Jag bara måste ha den här parfymen och Inflorescence från Byredo ligger nu högst upp på min önskelista 🙂

Idag har jag haft den stora äran att få hänga på hotel Diplomat i Stockholm hela förmiddagen för att göra håret och make upen på Frida Fahrman som gifter sig idag.

Det var jag, Frida och hennes två tärnor Sofi och Anna.

Frida är nog världens mest avslappnade brud, vi behövde inte ens ses innan för provuppsättning och provmejk utan hon förklarade för mig ungefär hur hon vill ha det och så gjorde jag mitt bästa för att infria hennes önskemål 🙂

Resultatet blev en lös låg knut i nacken med en fin blomdetalj och make upen ville Frida, i motsats till många andra brudar, ha mycket av!

Jag la en mix av ljusa, mörka, matta och skimriga skuggor i brun/beige skala. Längs fransraden la jag en markerad eyeliner med mörkbrun kajalpenna som jag sedan förstärkte med svart eyeliner.

En mix av solpuder och peachfärgat rouge på kinderna, svart vattenfast mascara och beige glans på läpparna. Hon blev superfin!!

Hoppas bara för allt i världen att frisyren överlevde när tärnorna tog av slöjan efter vigseln…

Idag hade jag den stora äran att få göra Kronprinsessans make up inför prinsessan Adriennes dop.

Jag flätade också världens sötaste lilla prinsessa Estelles hår men tyvärr mådde hon lite dåligt och var inte med under dopet sen.

Nu är det bara att ladda om för imorgon är det dags att göra Frida Fahrman inför hennes bröllop. Ser fram emot det jättemycket!

Bilder kommer imorgon 🙂

Här kommer ett nytt recept på en supergod, enkel och bra rätt som boostar din huds celler med bland annat massor av antioxidanter, kalcium, vitaminer och inflammationshämmande ämnen.

Sallad:

Rädisor, tomater, gurka, schalottenlök, finhackad romansallad, en kruka persilja, 3/4 kruka mynta.

Dressing:

1 riven vitlöksklyfta, olivolja, 1/2 dl färskpressad citronjuice, salt, 1tsk sumac (kan uteslutas)

Sås (Raita):

Grekisk yoghurt, en pressad vitlök, honung, spiskummin, hackad gurka, hackad mynta

Hacka alla grönsaker smått, häll över dressingen över salladen. Servera tillsammans med grillad halloumi och Raita. Supergod superfood!

Tänk vad alla val man gör i livet får konsekvenser. Om du inte har sett 90-talsfilmen Sliding doors så gör det. Jag tänker ofta på den när saker händer. Att allt skulle kunna se helt annorlunda om jag bara gjort ett enda val i livet på ett annat sätt.

Som att tillexempel välja en utbildning som resulterar i ett helt gäng nya fina vänner. Hade det av olika omständigheter blivit att jag valt att påbörja min utbildning ett halvår senare hade vännerna blivit några helt andra.

Eller tänk bara på valet av gymnasiet, hur mycket av din framtid som faktiskt avgörs där och då. Hade du bara haft lite bättre betyg eller din mamma inte hade stoppat dig från att söka den där skolan 50 mil bort så hade allt kunnat se helt annorlunda ut idag.

En av de allra bästa sakerna med min två-åriga hudterapeututbildning är helt klart de fina vännerna som jag har kvar därifrån. Vilken bonus liksom! Ett nytt yrke och ett gäng nya vänner på det!

Det skiljer 15 år i ålder mellan mig och den yngsta men det gör ingenting för åldern blir oväsentlig när man har så mycket annat gemensamt och samtalsämnena aldrig tar slut.

I helgen har vi haft vår första återträff sedan vi slutade i december 2016.

Supermysigt häng i Stockholm som startade med lunch i Vasaparken, mys och pizza vid Hornsbergsstrand, lite fix innan vi gick ut hemma hos mig, drinkar på Trädgården och sedan dans på Bergmans. Tack för helgen min fina vänner!

Underbart!